
Carina som kosack
1915

med Jean Börlin,
Stockholms Opera

Carina ("Sylfid") 1917
 Carina Ari 1921 |  Fokine blev en stimulerande läromästare
Balettundervisningen
var solid i Operans skola. Dansarna blev välutbildade i lite stel,
klassisk 1800-talsstil. Koreografi hade teaterledningen inte mycket begrepp
om. Balettkåren behandlades av regissörer som material för
statering. Det skulle dröja ända till efter andra världskriget
innan dansarna fick rätt att ägna sig enbart åt sin egen
konstart.
|  Michel Fokine
|
Den som tidigt visade
nya vägar var sekulargeniet Michel Fokine, balettens förnyare,
som Operan hade klokheten att ta till Stockholm på gästspel 1913
och 14.
Det blev en oerhörd stimulans för de svenska dansarna att
lära av och interpretera den store koreografen. Men två säsonger
efter hans korta besök började Operabaletten åter sjunka
ner i modlöshet.
En som inte stod ut med tanken på en framtid utan fulltonigt konstnärskap
var Carina. Knappt hade hon lyckats etablera sig som solist på Operan,
med beröm från Fokine själv, så kastade hon sig
ut i en osäker framtid genom att säga upp anställningen.
Det var 1918. Fokine hade flytt undan revolutionen i Ryssland och öppnat
privatskola i närheten av Köpenhamn. Carina bevekade en bankir
(som inte hade något särskilt intresse för dansöser)
att ge henne inte mindre än 5.000 kronor för att ta privatlektioner
hos Fokine. Det första balettstipendiet i Sverige, brukade hon säga.
"Det blev mitt kapital i livet - vad jag lärde av mästaren
Fokine - både hans nya dramatiska rörelsestil och hur man tänker
som koreograf."
Mauritz Stiller och "Erotikon"
Men arbetslös var hon, återkommen i Stockholm. Hon gav lektioner
i sällskapsdans (ett vanligt ganska lönande näringsfång,
även för klassiska dansare). Inbjuden på middag hos en
elevs föräldrar träffade Carina Greta Garbos upptäckare
Mauritz Stiller.
Han arbetade just på en film där huvudpersonerna skulle gå
på Operan och sitta i en loge. Något måste de ha att
se på, och det var ett problem. Film var ju stum på den tiden
och att visa sångare med gapande munnar utan annat beledsagande
ljud än den vanliga biografpianisten - det skulle bli komiskt. Balett
var då bättre. Stiller konsulterade sin bordsdam. Jo hon var
ledig för att dansa i filmen. "Men vem ska man få att
komponera rörelserna?" - "Det kan jag också göra",
försäkrade Carina fräckt. "Jag har betyg från
Fokine att jag är en begåvad koreograf".
Så blev det. Stiller begrep inte vad han riskerade, och Carina
förstod precis vad som behövdes. Koreografin är inte märkvärdig,
hon följde Fokine's österländska stil. Carinas egen dans
i huvudrollen är sensuell, karaktäristisk för den överdrivna
dramatik som var stumfilmens agerande. I Stillers film Erotikon
(1920) är kanske Carina's balett det som tål att ses än
i dag.
Fortfarande var Carina en fritt svävande dansös utan fast anställning.
Då kom det stora språnget! Ut i världen!
Föregående 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 Nästa |